Postad i : 
2010-12-12 @ 18:36:55
Igår var sorgen hysterisk
Idag kan jag kontrollera den
Men jag kan inte hindra tårar från att falla när jag minns alla fina stunder vi hade ihop
Jag ångrar innerligt att jag inte hälsade på dig oftare, det var ju så nära...
Men det är som många säger:
"Man vet inte vad man har förrän man förlorar det."
Jag kommer alltid minnas dig som min underbara och älskade vän,
som i vått och torrt i sju års tid fanns vid min sida,
som alltid gjorde mig på bättre humör när jag var ledsen eller nere,
som alltid bockade av glädje när vi tillsammans flög över ängarna,
som alltid gnäggade och lös upp när du såg mig,
som alltid ville pussas så sött när jag hade äpplen med mig...
Trots att du fick flytta från mig för ett år sedan, hem till Nathalie för att vara en stor del och stöttepelare i hennes liv, så är saknaden enorm. Det var tungt när du åkte från mig, men då visste jag var du fanns och att jag när som helst kunde hälsa på dig.
Nu är du borta för alltid och jag kommer aldrig att få se dig igen!
Jag gråter varje gång jag tänker på hur du fick sluta ditt liv, det är fruktansvärt!
Varför!?
Du och Nathalie hade framtiden framför er...
Ni var perfekta ihop och hon älskade dig lika mycket som mig!
Saknaden är enorm.
Sov så sött min underbara och älskade häst, vän, själsfrände!
Jag älskar dig och du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta!
<3
Knut
* 1996
+ 11 december, 2010
