.

Jag fattar inte hur man kan leva med att förstöra och stjäla andras saker och egendom!

Jag jobbade förmiddag idag och kom hem halv elva, lite senare än vanligt. Tar med hö från stallet för att ge hästarna i hagen. Ska senare gå in huset och upptäcker att fönstret på dörren är inslaget!

INBROTT

Vafan, tänkte jag! Kikade försiktigt in och klev sen på och in i köket. Dörrar och skåpluckor står på glänt, lådor med papper utdragna och utslängda. Byrån i vardagsrummet med våra smycken länsad. TV:n och TV-spel kvar. Tappade smycken utsridda på golvet i all hast. Källardörren öppen med lyset tänt.
"Tänk om det är någon kvar!?" tänkte jag. Gick fram till dörren och kikade ner, ingen i trappen, gick ner och fortsatte ner i källaren och kikade. Ingen där och inget tillstökat eller taget.
Går upp igen.
Rotat i byrån som står i hallen vid våran "fin-ingång", inget saknas. Fortsätter uppför trappen till övervåningen. Alla lådor på bordet där datorn står utdragna och tömda på golvet. Datorn står kvar. Badrumsdörren på vid gavel och badrumsskåpet likaså. Rotat i dem lådorna. Inget saknas. Alla garderober öppna i syrrans rum. Lådan i hennes skrivbord likaså. Fortsätter in i mitt rum där allt nästan är nerpackat. Där är det inget som saknas.

Sätter mig vid datorn och bara blundar.
Tänker på mitt armband och alla andra smycken.
Rycker till och blir alldelles kall!
Mitt guldarmband som jag fick av pappa på min 20-årsdag! Han hade ärvt det av sin mor och det var värt mellan 10-15 000 kr, borta!! Blir alldelles bestört! Det var värt så mycket mer än pengar, det hade varit min farmors armband! Jag har hela tiden tänkt att jag skulle lägga in det i vårat bankfack på banken, men aldrig kommit så långt att jag faktiskt gjort det. Fy satan vad jag ångrar det nu!
Sen kom jag på en sak till jag inte tänkt på tidigare, min kamera!
Borta!?!
Jag hade lagt över de senaste bilderna så sent som igårkväll, lät den ligga kvar och stängde av datorn och gick och la mig. Även om den inte var lika mycket värd i pengar så var den oerhört dyrbar för mig. Fast det är inte samma sak ändå, jag får ju en ny kamera av försäkringsbolaget.
Får de inte fast de svinen som tog allt så kommer jag aldrig få se armbandet igen :( Mitt arvgods från min farmor... Det har ett mycket större symboliskt värde än en kamera.

De roffade åt sig allt som en gång var min barndom.
Alla dopsmycken
Mitt födelsehalsband, ni vet ett sånt guldhalsband med ett guldhjärta, sånt som alla bebisar tuggar sönder.
En hårlock från mitt babyhår
Till och med mina första tappade mjölktänder!
Mitt, syrrans och mammas smyckesskrin

Allt borta...

Usch, jag mår verkligen pyton! Blir så ledsen när jag tänker på allt som saknas, och som jag med största sannolikhet inte kommer få se mer.

Brottsplatsteknikerna från polisen var här för ett tag sedan. De hittade inga avtryck alls och sa att det här var proffs som slagit till. De var bara ute efter smycken, de hade inte tagit några andra värdefulla saker, och de tog bara äkta smycken.
Inga avtryck eller fotspår som sagt.
Tidigare, så hittade dock jag och mamma en cigarettfimp på grusgången till vårat hus.
Den var väldigt färsk, nästan att det knappt slutat ryka om den.
Så den tog teknikerna med sig och förhoppningsvis är det tillräckligt med saliv för att kunna säkerställa DNA.

Det skulle vara en sån befrielse att få fast de hänsynslösa svin som gjort detta! Få stirra dem i ögonen och veta att de får sona för vad de gjort mot oss.
Nu har de ju inte begått något allvarligare brott, inte inom lagens mått mätt i alla fall, men det är oerhört kränkande för oss och oavsett så vill vi att de ska få stå för konsekvenserna av deras handlingar, och för hur vi känner oss!

Det som är att göra nu är att ringa försäkringsbolaget, skriva en lista på allt som saknas och skicka till dem och till polisen.

Undrar hur det hade slutat om jag hade kommit hem en-två timmar tidigare och traskat rakt in under pågående inbrott...