.

Vart tog det vackra vädret vägen? Saknar det redan...
Det är inte alls lika lätt och roligt att kliva upp på morgonen när det är igenmulet och blåsigt!

Idag börjar jag jobba vid halv två så jag har förmiddagen ledig, vilket är väldigt skönt! Jag gick ut till stallet igen efter att ha gett hästarna frukost, och själv gått in och käkat en själv, tog ut gammelhästen och selade på Mazetti longergjorden och gick bort till ridbanan. Hon var pigg och på bra humör, dock lite haövdöv då hon inte ville lyssna på mig ibland. Men hon gick super mot slutet. Det känns konstigt att inte ha suttit på henne på två hela veckor! Men nu rör hon sig helt normalt, ingen hälta i sikte. Vi ska till vet. på onsdag och böja henne igen. Hoppas innerligt på att det inte är något! Skulle vara så kul att få göra de två sista starterna innan vintern!

Här kommer en liten flashback-check om varför jag inte ridit henne och om varför hon har varit halt. Kom på att jag inte berättat något om det :P

Vi hade hemmatävlingar i Askersunds Ridklubb den 2-3 okt, och vi var anmälda 110-120 på lördagen och 120 på söndagen.
Lördagen gick rätt bra. Är supernöjd över Mazetti, hon skötte sig strålande och hoppade fantastiskt! Men vi rev sista hindret i omhoppningen i 110 klassen och hade två nedslag i 120 klassen. Så som vanligt, stolpe ut.

Dagen efter, söndagen, så tyckte jag hon kändes lite stel och konstig i framdelen i början på uppvärmningen, men trodde det kunde vara lite träningsverk efter lördagens klasser. Det släppte efter bara en liten stund så det var förmodligen bara det. Sen hoppade hon jättefint på framhoppningen, var dock lite segare än dagen innan. I landningen efter det sista språnget vi gjorde, innan det var dags att gå in på tävlingsbanan, så landade hon och svängde lite för snabbt till höger. Misstänker att hon kan ha vrickat till sig då... Men kände inget på väg ner till ridhuset.
Väl inne på banan så var hon superseg och riktigt sur! Jag märkte direkt att allt inte var som det skulle. Det fanns ingen galopp i henne och hur mycket jag än försökte så fick jag inte fram henne. Vi hoppade första hindret och när vi kom till andra hindret, ett räcke ur sväng stannade hon. Det ska tilläggas att hon stannar ibland när hon inte ligger tillräckligt bra, och jag höll i henne i svängen fram till hindret. Så jag tog om det och hon hoppade det. Men till anridningen till trean, en oxer, så låg vi ngt stort. Men det brukar aldrig vara ett problem för henne, bara jag är med. Men där tog det stop.
När vi kom ut på hårt underlag, grusvägen utanför, så linkade hon lite fram. Jag tog henne till veterinären och sprang med henne. Hon haltade. Hon böjdes på alla fyra benen och det visade sig att det var högra framkotan som spökade.
Så det beordrades vila i en vecka med lite promenad. Slapp boxvila, bara om hon kunde hålla sig lugn ute. Tack och lov funkade det, för annars hade vi inte haft något stall kvar!

Mazetti var hängig i ett par dagar efter helgen men piggnade till framåt torsdagen. Jag ringde vet. på söndagen och undrade hur vi skulle göra. Hon tyckte att Mazetti gott kunde ta det lugnt en vecka till med promenader varvat med lite longering i skritt och trav.
Hon haltar inget i vare sig promenaderna eller i longeringen. Vilket är otroligt skönt! Men jag vågar inte säga hej än...
Nu ska vi tillbaka till vet. på onsdag och böja henne så får vi se vad som händer. det kan ju vara både skönt om det visar sig något, för då kan vi behandla och få det ur världen. Men samtidigt är det super om jag kan få sätta fart på henne igen så vi kan starta våra två sista tävlingar, den 31 oktober och 7 november. Eller åtminstone den 7 november!

Vi som hade planer på att starta 130 den 7 november... Det måste alltid vara något som sätter käppar i hjulen! :( Men det är bara att börja planera om, förhoppningsvis blir det 130 i början på nästa år!

:)

Nu ska jag plocka ner de sista grejerna på mitt rum så att jag kan börja måla om snart! :D

Ta hand om er!

Ciao!


Hemma på ridbanan :)


Bild från en 110 i Kumla :)